Jonas vaknar av att någon puttar på honom. Det är en man i 50 års åldern med grått hår och skägg som frågar om dem behöver hjälp. Mannen säger att han har ett stort hus. Mannen tänker att de behöver hjälp.
Ja tack säger Jonas tyst och tittar på Gabriel. Jonas och Gabriel följer med mannen. Pojkarna känner sig utmattade efter allt som har hänt. De går igenom en stor mörk skog. Det börjar snöa ganska mycket och det är alldeles tyst. Efter ett tag så kommer dem fram till en liten by. Det ryker ur skorstenar och det luktar mat. Det kurrar i Jonas mage. Plötsligt stannar mannen utanför ett hus. Han öppnar dörren och ropar:
- Här bor jag! Ni får gärna komma in och värma er.
Jonas tittar försiktigt på Gabriel som verkar frysa.
-Ja tack, viskar Jonas.
När de kommer in så ser de en kvinna i samma ålder som mannen. Kvinnan har grått uppsatt hår. Kvinnan ser glad ut. Hon står och lagar mat som luktar jätte gott. Hon vänder sig om och tittar på Jonas och Gabriel.
- Hej, säger hon.
Hon har en väldigt vänlig röst.
- Hej, säger Jonas
- Ni måste vara hungriga! Här kom och sätt er så ska jag ge er lite mat, utropar kvinnan.
Jonas och Gabriel sätter sig ner vid bordet som kvinnan visade. Mannen kommer också och sätter sig vid bordet. Kvinnan kommer med fyra tallrikar med mat på. Efter att dem har ätit upp så säger Jonas glatt:
- Tack för maten!
- Varsågod, säger kvinnan med ett stort leende.
- Ni får stanna här hur länge ni vill! säger mannen.
Jonas ler och tittar sig omkring. Kvinnan ser på Jonas och frågar:
- Är det någonting du undrar?
- Ja ehh var är vi?
Mannnen skrattar och säger.
- Ni är i Annorstädes.
Det var ett fint slut och det blir intressant att läsa.
SvaraRaderaLite små stavfel, punkt/kommatecken och stor bokstav. + boken är skriven i dåtid, du skulle skrivit det med tycker jag. Te.x "Jonas vaknar av att någon puttar honom", skulle varit: "Jonas vaknade av att någon puttade honom"
Annars var det en bra historia! :)
+ Jag tycker om ditt slut!
SvaraRadera+ Jag gillar beskrivningen av skorstenarna som ryker och doften av mat som gör att det kurrar i Jonas mage.
-> För att det här ska bli en trovärdig berättelse bör du göra två saker.
1. Ösa på med mer beskrivningar. Tänk på våra fem sinnen! Tänk på att man också kan beskriva hur någon säger något.
2. Jonas och Gabriel var totalt utmattade, nästan döende, när vi lämnade dem i boken. Det märks det inget av här. Jonas låter tvärtom väldigt pigg. Det bör du göra någonting åt.
Jag har också en fråga om texten: Hur kommer det sig att Jonas och Gabriel får stanna hos dessa två människor? De vet ingenting om pojkarna och ändå får de stanna.